Nature/nurture, igen

Varför är det viktigt ifall könsskillnader beror på biologi eller kultur?

Är det för att något kulturellt kan förändras, men något biologiskt är hugget i naturens urberg och därför något vi tvingas leva med. Knappast. ”Biologiskt” betyder ”genetiskt”, och idag utgör inte längre våra gener något mysterium. Tvärtom: Det finns större skäl till optimism inför vår förmåga att förändra våra gener än vår kultur. Det finns inga skäl att anta att något kulturellt skulle vara mindre hugget i sten än något biologiskt. Allt beror förstås på hur man uppfattar ”kultur”, men åtminstone ur ett marxistiskt perspektiv är kulturen bara en avspegling av de gängse produktionsmedlen, vilka som bekant utvecklas under inflytande av en kombination av marknadens och naturens egna lagar, vilka bäggedera idag tycks ganska fjärran från att vara föremål för att styras politiskt. Marxismen behöver förstås inte nödvändigtvis ha rätt i detta — men min poäng är bara att ”kulturellt” inte nödvändigtvis betyder ”lättmanipulerat”.

Faktum är att oavsett om könsskillnader uppfattas som bestämda av biologiska eller kulturella faktorer, så uppfattas de som bestämda. Med andra ord, de uppfattas som något som kan reduceras till något annat — gener eller kultur — och därmed som något som har en konkret existens i detta något annat. Skillander mellan kvinnor och män är i själva verket skillnader i något underliggande medium eller substans, och detta är ett datum vi måste förhålla oss till.

Vi kan fråga: varför är skillnader överhuvudtaget ett problem? I vanliga fall har vi inga problem med skillnader — vi skulle nog rentav tycka det var lite tråkigt om alla människor var likadana. Faktum är att diskussionen om könsskillnader är ett villospår, för vårt problem är inte skillnaderna mellan könen som sådan, skillnaden mellan hur en man i gemen och en kvinna i gemen beter sig. Problemet är kvinnans underordning. Problemet handlar om makt. Problemet är politiskt.

Könsskillnader framträder som ett sekundärt problem inom ramen för detta överordnade problem när de används för att rättfärdiga könsmaktsordningen. Men i denna kapacitet kvittar det ifall skillnaderna är biologiska eller kulturella. Ja, det kvittar faktiskt ifall skillnaderna är verkliga eller bara ihopfantiserade av de som bestämmer och vill fortsätta bestämma. Problemet är inte de faktiska skillnaderna (oavsett deras orsak); problemet är de omtalade skillnaderna. Problemet är hur mannen och kvinnan ”konstrueras” som skilda i kulturen, i den politiska debatten, i vardagslivet — kort sagt, för att använda ett buzzword, i den härskande diskursen.

Kommunikationssvårigheter mellan företrädare för ”nature”-linjen, å ena sidan, och ”nurture”-linjen, å den andra, uppstår först och främst när man misslyckas med att göra denna åtskillnad. Det är inte ett problem, per se, om tjejer gillar rosa och dockor, killar blått och bilar. Rosa och dockor rättfärdigar inte, i sig själva, politisk underordning och förtryck. Det är när rosa och dockor förenas, i den härskande diskursen, med en naturgiven politisk underordning, som problemet uppstår. Och denna diskurs är givetvis socialt konstruerad, givetvis en del av ”kulturen” snarare än ”naturen”. Oavsett om våra könsskillnader i sig själva är biologiska eller kulturella, står lösningen på det verkliga problemet, det vill säga bilden av könsskillnaderna som upprättar och rättfärdigar kvinnans politiska underordning, att finna i kulturen.

Jag ser därför ingen oförenlighet mellan det faktum att jag är övertygad om att vissa faktiska, statistiskt fastställbara skillnader mellan könen står att finna i vår biologi, och det faktum att jag är feminist. En skillnad mellan två människor eller två grupper av människor kan aldrig rättfärdiga förtryck. Vår uppgift är inte att förändra män eller förändra kvinnor — vår uppgift är att förändra den politiska ordning som möjliggör de tidigares förtryck av de senare, på vilka grunder detta förtryck än kan vila.